Novell: This sucks

Datum: 2011-08-10 - Tid: 17:33:54 - Kategori: Noveller


Det var skönt att få stilla behovet av begär. Känslan som blodet gav ifrån sig när det for in i mitt omlopp fick mig att stöna av välbehag. Jag rös. Inte av höstvinden som ven i gränden utan av den exploderande upplevelsen som kom med hans blod. Kroppen började sakta sjunka ihop i min famn - de muskulösa armarna kändes som vissna grenar och huvudet föll bakåt. Han skulle snart vara död. 
Med en sista klunk och en känsla av tillfredsställelse släppte jag den stora kroppen som genast föll livlöst på asfalten. Huvudet slog emot trottoaren med en duns och kort därefter började blodstrimmora droppa ner från det långa blonda håret. De röda fläckarna som orsakats av fallet skimrade i det svaga ljuset från gatulyktan som lyste upp den annars så mörka gatan. Jag försökte motstå lusten att böja mig ner och slicka upp det som var kvar när han avbröt mig. 
”Kate”, hans röst var bara en viskning men förstärktes av byggnaderna som tornade upp ovanför oss.
Mina läppar formades till ett snirkligt leende, ”Anthony.” Det gick bara att se hans kontur bland skuggorna i utkanten av gränden. Men jag kunde mer än väl föreställa mig hur han såg ut där bakom mörkret; det svarta håret som föll åt precis rätt håll för att framhäva resten av ansiktet - de blåa ögonen som stod i stark kontrast med håret och den bleka hyn. Han var lång, mycket lång, och muskulös för sin ålder, det var något som syntes trots mörkret. Men med sin svarta T-shirt och sina svarta byxor såg Anthony i skuggorna ut som vilken sista årselev som helst, men han var betydligt klokare än dessa människopojkar. Beviset låg vid mina fötter. 
Plötsligt tog han ett steg framåt – inte tillräckligt för att bli synlig för människoögon, men det var tillräckligt för mig. 
”Vad hade du tänkt göra med den?”, han tittade på kroppen som låg nedanför mina fötter.
Jag ryckte på axlarna. ”Bränna den.”
”Med vad?” Hans röst lät irriterad - som om han pratade med ett småbarn - och av kroppsställningen att döma också frustrerad.
Med en suck böjde jag min ner för att se efter i killens fickor. Jag rotade i den högra och fann det. ”Med den här”, jag drog ut handen från byxfickan och mycket riktigt, en tändare. Snabbt reste jag mig upp. 
Anthony kollade på det lilla föremålet i min hand, sedan på mig. ”Du kommer inte alltid ha turen med dig”, mumlade han och klev ur mörkret och blev därmed fullt synlig. Det han gjorde sedan kändes väldigt opassande med tanke på situationen. Han började skratta. Det klingande skrattet ekade mellan tegelväggarna och för en sekund såg han ut som vilken kille som helst. ”Eller det kanske du inte har. United kommer bli förkrossade när de ser att du käkat upp deras forward till kvällslunch”, han flinade mot kroppen och spåret av besvikelse var borta.
Jag slet blicken från honom och knäppte till några gånger innan tändaren sattes på. Snabbt böjde jag mig ner och förde lågan mot kroppen som genast satte brand. Det knakade och lukten av unket började sprida sig. Fort, innan molnet av rök slängdes i mitt ansikte, ställde jag mig på båda fötter. En bris av kall vind slog emot mig, sedan mötte jag hans blick. Det var uppenbart att det jag gjort var fel. Jag hade valt fel byte på fel plats. Alla visste att vi inte kunde döda välkända människor, speciellt sådana med stora rika familjer som har en enastående dragningskraft till alla lokaltidning. Även om deras barn precis hade kommit till en bar, redo att bli fulla på en lördagskväll som denna, var det fel att välja någon av dem. Vilken tabbe. Detta skulle inte bli trevligt för mig heller. Så med värdigheten i hand slog jag på ett flin och sa, 
"Förlåt."

© Nicolina Jovic









Det är som är inne på min blogg just nu.



bloglovin